Fenomenologi: livsvärld, erfarenhet och metod i uppsatsen

Fenomenologi är studiet av hur världen visar sig för oss i erfarenheten: hur något upplevs, innan vi förklarar det med teorier. Riktningen grundades av filosofen Edmund Husserl i början av 1900-talet. I en uppsats betyder fenomenologi oftast en forskningsansats där du beskriver och analyserar hur människor erfar ett fenomen i sin livsvärld, till exempel att vara nyutexaminerad sjuksköterska eller att leva med långvarig smärta.

Vad är fenomenologi?

Ordet kommer från grekiskans phainomenon, det som visar sig, och logos, lära. Husserls uppmaning var att gå ”till sakerna själva”. I stället för att genast sortera in en erfarenhet i färdiga begrepp och förklaringar ska du först se noga på hur den faktiskt visar sig.

Skillnaden blir tydlig med ett exempel. En studie kan mäta hur länge patienter väntar på akuten. En fenomenologisk studie frågar hur väntan upplevs: hur tiden blir lång, hur väntrummet känns och hur det är att inte veta vad som händer härnäst. Båda frågorna är rimliga, men de kräver olika metoder och ger olika sorters svar.

Fenomenologi kan betyda två saker, och dem bör du hålla isär i uppsatsen. Det är en filosofisk tradition med ett eget begreppsspråk, och det är en forskningsansats som används i bland annat vårdvetenskap, pedagogik, psykologi och socialt arbete. För en empirisk uppsats behöver du framför allt de grundbegrepp som motiverar hur du arbetar.

Husserl: intentionalitet, epoché och livsvärld

Husserl utvecklade fenomenologin i Logische Untersuchungen (1900 och 1901) och byggde ut den i Ideen zu einer reinen Phänomenologie und phänomenologischen Philosophie (1913). Tre av hans begrepp möter du i nästan all metodlitteratur:

• Intentionalitet: medvetandet är alltid medvetande om något. När du minns, hoppas eller oroar dig är det alltid riktat mot något. Fenomenologin undersöker hur detta något framträder för den som erfar det. Begreppet tog Husserl över från sin lärare Franz Brentano.
• Epoché: i vardagen tar vi för givet att världen finns oberoende av oss. Husserl kallade det den naturliga inställningen. Med epoché sätter du det antagandet inom parentes, liksom teorier och förkunskaper om saken. Du förnekar inte världen, du lägger bara frågan om dess existens åt sidan för att kunna beskriva hur den visar sig. Epoché är det första steget i den fenomenologiska reduktionen, där blicken leds tillbaka från tingen till hur de är givna i medvetandet.
• Livsvärld: i sitt sena verk Die Krisis der europäischen Wissenschaften und die transzendentale Phänomenologie (1936) beskriver Husserl livsvärlden som den vardagliga värld som vi lever i och tar för given, innan vi börjar teoretisera om den. Vetenskaperna bygger på livsvärlden men hade, menade han, tappat den ur sikte.

För forskningen betyder livsvärlden att människans erfarenheter tas på allvar som kunskapskälla. Livsvärlden är inte en inre värld skild från den yttre, utan världen så som den levs av någon. Husserl sökte också det väsentliga i en erfarenhet, dess essens. Med fri variation i fantasin prövar du vad som går att ändra på i ett exempel utan att erfarenheten blir en annan. Den tanken lever kvar i deskriptiv fenomenologisk metod.

Heidegger och Merleau-Ponty

Martin Heidegger, Husserls assistent och senare efterträdare i Freiburg, flyttade i Sein und Zeit (1927) fokus från medvetandet till tillvaron. Vi står inte utanför världen och betraktar den, utan är alltid redan insatta i den. Heidegger kallar det i-världen-varo. När du cyklar till campus tänker du inte på cykeln, den är bara en del av färden. Först när kedjan hoppar av blir den ett föremål som du ser på. Eftersom vi alltid redan förstår världen på något sätt blir fenomenologin hos Heidegger en fråga om tolkning, och ur det växte den hermeneutiska fenomenologin fram.

Maurice Merleau-Ponty satte i Phénoménologie de la perception (1945; första delen finns på svenska som Kroppens fenomenologi) kroppen i centrum. Den levda kroppen är inte ett föremål bland andra, utan det som vi uppfattar och handlar genom. Den som har spelat ett instrument länge hittar tonerna utan att tänka på var fingrarna ska vara. Kunnandet sitter i kroppen. Begreppet den levda kroppen används mycket i vårdvetenskaplig forskning, och för din intervjustudie betyder det att du också kan fråga efter kroppsliga erfarenheter som trötthet, smärta, spänning och närhet.

Fenomenologi som forskningsmetod: Giorgi, livsvärldsforskning och IPA

En fenomenologisk studie frågar efter levd erfarenhet: hur människor erfar en viss situation och vad som kännetecknar den erfarenheten. I svenska uppsatser möter du ofta tre ansatser, och de skiljer sig i hur mycket de beskriver och hur mycket de tolkar.

• Deskriptiv fenomenologi: Amedeo Giorgi beskriver i The Descriptive Phenomenological Method in Psychology (2009) en metod som bygger på Husserl. Du intar den fenomenologiska reduktionen, delar in deltagarnas beskrivningar i meningsenheter och beskriver till sist erfarenhetens allmänna struktur.
• Reflekterande livsvärldsforskning: Karin Dahlberg, Helena Dahlberg och Maria Nyström beskriver i Reflective Lifeworld Research (andra upplagan 2008) en ansats med rötter i svensk vårdvetenskap. Fenomenet ska styra forskningen, och analysen kan vara beskrivande eller tolkande. I stället för att tala om att sätta förförståelsen inom parentes talar de om en öppen och tyglad hållning, på engelska bridling. Förförståelsen går inte att stänga av, men den kan tyglas, och tyglandet gäller också den förståelse som växer fram under analysen: du saktar ner och bestämmer inte för snabbt vad något betyder. Den hållningen behåller du genom hela arbetet.
• Tolkande fenomenologisk analys (IPA): Jonathan A. Smith, Paul Flowers och Michael Larkin beskriver i Interpretative Phenomenological Analysis (2009; andra upplagan 2022) en ansats som bygger på fenomenologi, hermeneutik och idiografi, alltså noggrann analys av det enskilda fallet. De talar om en dubbel hermeneutik: forskaren försöker förstå hur deltagaren förstår sin erfarenhet.

Inom pedagogiken har Jan Bengtsson och hans kollegor utvecklat en egen livsvärldsansats, beskriven i antologin Med livsvärlden som grund, som Bengtsson redigerade (andra upplagan 2005). Vilken ansats du väljer avgör vilka begrepp och vilka analyssteg du ska använda, så blanda inte ihop dem. Blanda inte heller ihop fenomenologi med fenomenografi, en ansats som Ference Marton och hans kollegor utvecklade i Göteborg. Fenomenografin beskriver på vilka kvalitativt olika sätt människor uppfattar något, medan fenomenologin söker erfarenhetens gemensamma struktur.

Alla tre arbetar oftast med öppna intervjuer. En fenomenologisk intervju frågar efter konkreta situationer, inte efter åsikter eller förklaringar. ”Berätta om en gång när …” ger rikare beskrivningar än ”Varför tror du att …?”. Fråga hur något kändes, vad som hände i kroppen och hur tiden gick.

Skillnaden mellan fenomenologi och hermeneutik

Fenomenologi och hermeneutik nämns ofta i samma andetag, och sedan Heidegger går de delvis in i varandra. Deras utgångsfrågor är ändå olika:

IPA står uttryckligen med en fot i varje tradition. För metodkapitlet betyder det att du ska säga tydligt om du främst vill beskriva erfarenheten eller tolka den, och välja begrepp därefter.

Så gör du en fenomenologisk analys enligt Giorgi

Stegen nedan följer Giorgis (2009) deskriptiva metod. Följer du Dahlberg med flera eller IPA ser stegen annorlunda ut, och då ska du använda den beskrivning som hör till din ansats.

1. 1

   Inta en fenomenologisk hållning

   Skriv ner vad du tror och vet om fenomenet innan du börjar, och försök sedan beskriva det som deltagarna berättar så som det ges, utan att pröva om det stämmer och utan att förklara det med teori.
2. 2

   Läs hela beskrivningen

   Läs varje transkription i sin helhet för att få en känsla för helheten. Börja inte analysera än.
3. 3

   Dela in texten i meningsenheter

   Läs om och markera varje ställe där meningen skiftar. Varje avgränsat stycke är en meningsenhet.
4. 4

   Omvandla meningsenheterna

   Skriv om varje meningsenhet från deltagarens vardagsspråk till ett språk som lyfter fram det som är relevant för din disciplin. Använd fri variation i fantasin för att pröva vad som är väsentligt.
5. 5

   Beskriv strukturen

   Samla de omvandlade meningsenheterna till en beskrivning av erfarenhetens struktur, först för varje deltagare och sedan en allmän struktur för hela materialet.
6. 6

   Skriv fram resultatet

   Presentera den allmänna strukturen och visa med citat hur den tar sig uttryck hos deltagarna, också där erfarenheterna skiljer sig åt.

Anteckningen om förförståelsen i steg ett och hela det sista steget är praktiska råd för uppsatsen. Kärnan i Giorgis metod är den fenomenologiska reduktionen och steg två till fem.

Påhittat exempel: det första nattpasset

Studien nedan är påhittad, liksom deltagaren och citatet. Den följer Giorgis metod och använder därför hans begrepp. (2) står för en paus på ungefär två sekunder.

Omvandlingarna går bort från Saras egna ord men lägger inte till någon teori. Merleau-Pontys levda kropp ligger nära till hands i meningsenhet tre, men i en deskriptiv analys väntar du med teorin till diskussionen. Studien säger inget om alla nyutexaminerade sjuksköterskor. Den beskriver hur fenomenet framträder hos de fem som intervjuades.

Fenomenologi i metodkapitlet

Examinatorer granskar framför allt om frågeställning, vetenskapsteoretisk utgångspunkt och analys hänger ihop. Beskriv därför:

• vilken ansats du följer, Giorgi, reflekterande livsvärldsforskning eller IPA, och vad den bygger på filosofiskt;
• varför din fråga gäller levd erfarenhet och inte hur vanligt något är eller vad det beror på;
• hur du har hanterat din förförståelse: genom epoché, genom en tyglad hållning eller genom reflektion, till exempel i en forskningsdagbok;
• hur du valde deltagare med erfarenhet av fenomenet, och varför just de;
• hur du genomförde och transkriberade intervjuerna och hur analysen gick till steg för steg, med hänvisning till metodens källa.

Guiden om validitet och reliabilitet visar hur du skriver om studiens trovärdighet och överförbarhet. Och märker du att din fråga snarare gäller vilka mönster som finns i det deltagarna säger än hur ett fenomen erfars, kan tematisk analys passa bättre. Inte alla intervjustudier som frågar efter erfarenheter är fenomenologiska, och etiketten ska bara användas när ansatsen faktiskt styr analysen.