Semistrukturerad intervju: intervjuguide, frågor och genomförande

En semistrukturerad intervju är en kvalitativ intervju där du följer en intervjuguide med teman och öppna frågor men låter samtalet ta egna vägar. Du bestämmer i förväg vad intervjun ska handla om, men inte exakt hur frågorna formuleras eller i vilken ordning de kommer. Formen är vanlig i uppsatser som bygger på intervjuer, eftersom den ger både jämförbarhet och utrymme för det oväntade.

Vad är en semistrukturerad intervju?

Bryman (2018) beskriver i Samhällsvetenskapliga metoder hur intervjuaren i en semistrukturerad intervju har en lista med teman som ska beröras, en intervjuguide, medan intervjupersonen har stor frihet att utforma sina svar. Frågorna behöver inte komma i samma ordning som i guiden, och du kan ställa frågor som inte står där när intervjupersonen tar upp något som är viktigt för studien. Ibland kallas formen halvstrukturerad intervju.

I Den kvalitativa forskningsintervjun beskriver Kvale och Brinkmann (2014) intervjun som ett samtal med en struktur och ett syfte. Målet är att förstå hur intervjupersonen själv beskriver och upplever sin vardag. Det är intervjuaren som ansvarar för strukturen, men intervjupersonens egna ord och exempel är materialet.

Det finns varianter med en tydligare teoretisk utgångspunkt. I en fenomenologiskt inriktad intervju ber du om så konkreta beskrivningar som möjligt av hur något har erfarits och håller tillbaka dina egna tolkningar. I en hermeneutisk ansats står tolkningen i centrum, och du prövar din förståelse redan under samtalet. Grundformen är densamma: en guide med teman och öppna frågor som du följer flexibelt.

Formen passar när du vill veta hur människor beskriver, upplever eller förstår något, och när du vet tillräckligt för att formulera teman men inte vill bestämma svaren i förväg. Vill du i stället veta hur vanligt något är, passar en enkät bättre.

Strukturerad, semistrukturerad och ostrukturerad intervju

Intervjuformerna skiljer sig åt i hur mycket som bestäms i förväg. Ju mer som är bestämt, desto lättare är det att jämföra svaren, och desto mindre utrymme får intervjupersonens eget perspektiv.

Bryman (2018) räknar både den semistrukturerade och den ostrukturerade intervjun till kvalitativa intervjuer, medan den strukturerade intervjun hör hemma i kvantitativa undersökningar. I en uppsats med flera intervjupersoner är den semistrukturerade formen ofta en rimlig kompromiss: du täcker samma teman hos alla, men kan följa upp det som just den personen säger.

Intervjuguide: teman och frågor

Intervjuguiden är listan med teman och frågor som du har med dig till intervjun. Den utgår från dina frågeställningar, men den ska inte upprepa dem. Kvale och Brinkmann skiljer mellan forskningsfrågor och intervjufrågor. Forskningsfrågorna är formulerade i teoretiska termer, medan intervjufrågorna ska vara korta, enkla och formulerade på intervjupersonens vardagsspråk. En forskningsfråga kan därför behöva flera intervjufrågor.

• Orientering: vem du är, studiens syfte, hur lång tid intervjun tar, att den spelas in och att deltagandet är frivilligt. Fråga om det finns frågor innan ni börjar.
• Inledning: några lätta frågor om bakgrund som får samtalet att komma i gång, men bara sådant som du behöver.
• Teman: varje tema får en öppen huvudfråga och några förberedda uppföljningsfrågor som du använder om svaret blir kort.
• Avslutning: en fråga om intervjupersonen vill lägga till något, och vad som händer härnäst med materialet.

Lägg märke till att huvudfrågorna ber om beskrivningar och konkreta händelser, inte om åsikter i allmänhet. Guiden frågar inte heller om hälsa, eftersom det inte behövs för syftet och skulle göra materialet känsligare. Pröva guiden i en provintervju med en kurskamrat innan du börjar. Då märker du vilka frågor som är svåra att förstå och hur lång tid intervjun ungefär tar.

Frågetyper och uppföljningsfrågor enligt Kvale och Brinkmann

Kvale och Brinkmann (2014) delar in intervjufrågor i nio typer. Du behöver inte planera in alla, men typerna gör det lättare att se vad en fråga gör i samtalet och att variera frågorna.

Uppföljningsfrågorna är det som skiljer en semistrukturerad intervju från en uppläst enkät. Lyssna efter ord som intervjupersonen betonar eller upprepar, och be om exempel när svaret blir allmänt. Spara de direkta frågorna till slutet, så att intervjupersonen först hinner ge sin egen bild. Många metodböcker rekommenderar också att du frågar hur och vad hellre än varför, eftersom varför-frågor lätt ger efterhandsförklaringar i stället för beskrivningar.

Metodböcker brukar avråda från ledande frågor, som lägger orden i munnen på intervjupersonen. Kvale och Brinkmann påpekar ändå att en ledande fråga ibland kan användas medvetet för att pröva hur säkert ett svar är. Det viktiga är att du vet när du gör det och kan redovisa det.

Så genomför du intervjuerna steg för steg

1. 1

   Urval

   Välj intervjupersoner som kan säga något om ditt syfte, och skriv ner kriterierna innan du börjar leta. Undvik personer som står i beroendeställning till dig, till exempel elever du undervisar eller medarbetare du är chef för.
2. 2

   Kontakt

   Skicka ett kort informationsbrev som förklarar studien och vad ett deltagande innebär. Ge personen tid att tänka och var sparsam med påminnelser, så att ingen känner sig pressad att ställa upp.
3. 3

   Samtycke

   Intervjupersonen ska ge sitt informerade samtycke innan intervjun börjar. Använd lärosätets mall om det finns en. Guiden om samtyckesblankett visar vad den bör innehålla. Bekräfta gärna samtycket muntligt i början av inspelningen också.
4. 4

   Plats

   Välj en lugn plats där intervjupersonen kan prata fritt och där ingen annan hör, och låt hen gärna vara med och bestämma. Vid en digital intervju använder du den mötestjänst som lärosätet har godkänt.
5. 5

   Inspelning

   Många lärosäten bestämmer vilka appar och vilken utrustning som får användas för intervjuer med personuppgifter, och en del godkänner varken mobilens inbyggda inspelningsapp eller appar från tredje part. Kontrollera lärosätets regler först. Om det är tillåtet kan du spela in med röstinspelningen i webbläsaren, som inte laddar upp något. Gör alltid en kort ljudprovning.
6. 6

   Intervjun och efteråt

   Börja med orienteringen i guiden, lyssna mer än du pratar och avsluta med frågan om intervjupersonen vill lägga till något. Skriv några minnesanteckningar direkt efteråt om sådant som inspelningen inte fångar.

Hur lång en intervju ska vara finns det ingen regel för. Det beror på syftet, på hur många teman guiden har och på hur mycket intervjupersonen har att berätta. Använd provintervjun för att uppskatta tiden, ange en realistisk tid i informationsbrevet och håll den. Det är bättre att stryka en fråga än att dra över.

Från inspelning till transkription

Transkribera helst varje intervju innan du gör nästa. Då hör du vilka frågor som fungerade och kan justera guiden. Kvale och Brinkmann påminner om att en transkription alltid är en översättning från tal till skrift och därmed en konstruktion. Bestäm därför i förväg hur detaljerad den ska vara: en analys av innehållet klarar sig ofta med ordagrann text utan alla pauser, medan en analys av språket kräver mer. Skriv i metodkapitlet vilka regler du har följt.

Byt ut namn, arbetsplatser och andra detaljer som kan avslöja vem som talar, och förvara nyckeln till de fingerade namnen åtskild från texten. Så länge inspelningen eller nyckeln finns kvar är materialet fortfarande personuppgifter, även om utskriften saknar namn.

Kontrollera lärosätets regler innan du laddar upp inspelningar: rösten gör att deltagarna går att identifiera, så en inspelning innehåller personuppgifter även utan namn. Spirelight erbjuder inget personuppgiftsbiträdesavtal; ett sådant avtal skulle lärosätet teckna, inte du. Transkriberingen sker på servrar i EU, filerna lagras hos Google Firebase i USA och AI-funktionerna körs hos OpenAI i USA, och det ska framgå av informationen till deltagarna och, om du gör en etikansökan, även av den.

Om ditt lärosäte tillåter det kan du transkribera intervjun automatiskt, med talare och tidsstämplar, och sedan rätta utkastet medan du lyssnar. Analysen gör du själv, till exempel med tematisk analys.

Hur många intervjuer behövs? Mättnad och informationsstyrka

Någon fast siffra finns inte. Ett vanligt argument är mättnad, ett begrepp från grounded theory: Glaser och Strauss beskrev i The Discovery of Grounded Theory (1967) teoretisk mättnad som den punkt där nya data inte längre utvecklar kategorierna. I uppsatser används ordet ofta lösare, ungefär som att nya intervjuer inte tillför något nytt.

Begreppet är omdiskuterat. Braun och Clarke (2021) menar att mättnad passar dåligt med reflexiv tematisk analys, eftersom teman enligt dem utvecklas av forskaren och inte bara finns i materialet och väntar på att hittas. Malterud, Siersma och Guassora (2016) föreslår i stället begreppet informationsstyrka (information power): ju mer relevant information urvalet ger för studien, desto färre intervjupersoner behövs. Hur stor informationsstyrkan blir beror bland annat på hur smalt syftet är, hur specifikt urvalet är, om du använder en etablerad teori, hur bra samtalen är och hur du analyserar.

I en c-uppsats styrs antalet i praktiken också av kursens tid och av vad din handledare förväntar sig, så fråga tidigt. Skriv sedan i metodkapitlet hur du har bedömt att materialet räcker för syftet. Påstå inte att du nådde mättnad om du bestämde antalet i förväg. Var i stället öppen med urvalet, så att läsaren kan bedöma hur långt resultaten räcker. Guiden om validitet och reliabilitet visar hur du skriver om överförbarhet.