Tematisk analys: Braun och Clarkes sex steg med exempel

Tematisk analys är en metod för att utveckla, analysera och tolka mönster av mening, så kallade teman, i kvalitativa data som intervjuer eller öppna enkätsvar. Du kodar materialet, samlar koderna till teman och skriver fram vad temana säger om din frågeställning. Den mest kända versionen kommer från psykologerna Virginia Braun och Victoria Clarke och består av sex steg.

Vad är tematisk analys?

Braun och Clarke beskrev metoden i artikeln Using thematic analysis in psychology (2006). Deras poäng var att tematisk analys är en metod i egen rätt och inte bara ett verktyg som används inom andra analysmetoder. Den är inte knuten till en viss teori och används därför i många ämnen, från vårdvetenskap och pedagogik till socialt arbete. Det betyder inte att analysen är teorilös. Du behöver fortfarande redovisa vilka antaganden du utgår från och hur de påverkar det som du ser i materialet.

Ett tema är mer än ett ämne som många informanter tar upp. Braun och Clarke beskriver ett tema som ett mönster av gemensam mening som hålls ihop av en central idé. ”Handledning” är ett ämne. ”Att inte vara i vägen” kan vara ett tema, eftersom det säger något om hur informanterna förstår sin situation. Hur ofta något nämns kan vara en ledtråd, men det avgör inte om det är ett tema.

Bryman (2018) går i Samhällsvetenskapliga metoder igenom kodning och tematisk analys tillsammans med andra sätt att analysera kvalitativa data. För själva stegen är det ändå bäst att gå till Braun och Clarkes egna texter, eftersom de har ändrat sin beskrivning sedan 2006.

Braun och Clarkes sex steg

Stegen, som Braun och Clarke kallar faser, följer här deras senaste beskrivning i boken Thematic Analysis: A Practical Guide (2022). Inom parentes står de namn som stegen hade 2006, och som många kursböcker fortfarande använder. Stegen är ingen trappa som du går uppför en gång. Du rör dig fram och tillbaka mellan dem, särskilt mellan steg tre och fem.

1. 1

   Bekanta dig med materialet

   (2006: bekanta dig med dina data.) Läs alla transkriptioner, gärna medan du lyssnar på inspelningarna, och läs dem igen. Anteckna tankar om enskilda intervjuer och om materialet som helhet.
2. 2

   Koda

   (2006: generera initiala koder.) Gå systematiskt igenom hela materialet och sätt korta etiketter, koder, på det som är relevant för frågeställningen. Ett stycke kan få flera koder. Braun och Clarke räknar med två eller fler kodningsomgångar, eftersom koderna ändras när du lär känna materialet bättre.
3. 3

   Generera preliminära teman

   (2006: söka efter teman.) Gruppera koder som verkar dela en central idé och samla de kodade utdragen under varje preliminärt tema. En tankekarta eller en tabell visar vilka koder som hör ihop och vilka som ännu inte passar någonstans.
4. 4

   Utveckla och granska teman

   (2006: granska teman.) Pröva varje tema mot sina utdrag och mot hela materialet. Håller det när du läser alla utdrag i ett svep, och säger det något om frågeställningen? Teman kan slås ihop, delas upp eller strykas.
5. 5

   Förfina, definiera och namnge teman

   (2006: definiera och namnge teman.) Skriv några meningar om vad varje tema handlar om och vad det inte handlar om. Ge temat ett namn som säger något, gärna med ord ur materialet.
6. 6

   Skriv fram analysen

   (2006: producera rapporten.) Skrivandet är en del av analysen, inte något som kommer efteråt. Du väljer citat, visar vad de säger och knyter temana till frågeställningen.

Reflexiv tematisk analys: det här har ändrats

Braun och Clarke har senare skrivit att artikeln från 2006 ofta har missförståtts. I artikeln Reflecting on reflexive thematic analysis (2019) och i boken från 2022 kallar de sin version reflexiv tematisk analys, för att skilja den från andra varianter som också kallas tematisk analys. De viktigaste förändringarna är dessa:

• Du skapar temana: teman ligger inte färdiga i materialet och väntar på att upptäckas. Du utvecklar dem genom din tolkning. Braun och Clarke kritiserade bilden av teman som ”växer fram” redan 2006, och de nya stegnamnen, som ”generera” i stället för ”söka efter”, betonar samma sak.
• Subjektiviteten är en resurs: din förförståelse och dina teoretiska utgångspunkter är ingen felkälla som ska bort, utan en del av analysen. Därför reflekterar du över dem och redovisar dem.
• Ingen interbedömarreliabilitet: eftersom kodningen är en tolkning finns inget facit som två kodare ska komma överens om. Mått som Cohens kappa hör till andra varianter.
• Teman är inga ämnessammanfattningar: ett avsnitt som bara samlar vad informanterna sa om ett ämne, ofta en fråga i intervjuguiden, saknar den centrala idé som gör det till ett tema.
• Tre familjer: Braun och Clarke skiljer mellan tematisk analys som bygger på reliabilitet i kodningen, kodboksvarianter som template analysis och framework analysis, där en kodbok tas fram tidigt, och sin egen reflexiva variant. Skillnaden gäller synen på kunskap, inte bara tekniken.

För din uppsats betyder det framför allt två saker. Följer du den reflexiva versionen, skriv det i metodkapitlet och hänvisa till de senare texterna, inte bara till artikeln från 2006. Och undvik formuleringen ”teman växte fram”, som ligger nära till hands men går emot Braun och Clarkes syn på analysen. Skriv hellre att du utvecklade temana.

Kodning: induktiv eller deduktiv, semantisk eller latent

En kod är en kort etikett som fångar något i ett utdrag som är relevant för frågeställningen. Kodningen är grunden för temana, och två val styr hur du kodar.

Induktiv eller deduktiv. Vid induktiv kodning utgår koderna från materialet. Vid deduktiv kodning utgår de från teori eller tidigare forskning, till exempel begrepp som du vill pröva. Braun och Clarke ser det som två riktningar snarare än två skilda metoder. Ingen kodning är helt induktiv, eftersom du alltid läser med någon förförståelse, och många uppsatser rör sig mellan de två. Skriv vilken riktning som dominerar och varför.

Semantisk eller latent. En semantisk kod ligger nära det som informanten uttryckligen säger. En latent kod fångar idéer och antaganden under ytan. ”Sparar frågor till fikat” är semantisk. ”Bekräftelse utan ord” är mer latent. Båda är fullt legitima, och i praktiken rör sig kodningen ofta längs en skala mellan dem. Latenta koder kräver mer tolkning och därför också mer redovisning.

Koda hela materialet, inte bara de stycken som verkar intressanta vid första läsningen. Ta med lite sammanhang runt varje utdrag, så att det går att förstå när du läser det senare. Låt koderna ändras: döp om, slå ihop och dela upp dem under arbetets gång. En kodlista är ett bra arbetsredskap, men i reflexiv tematisk analys är den ingen fast kodbok som bestäms innan du har läst materialet.

Kodningen tar tid, och det går lättare om transkriptionerna och koderna finns på samma ställe. Kontrollera först lärosätets regler: rösten gör deltagarna identifierbara, och Spirelight erbjuder inget personuppgiftsbiträdesavtal. Om ditt lärosäte tillåter det kan du transkribera och koda dina intervjuer i ett och samma projekt och samla alla utdrag med en viss kod i en översikt. Verktyget håller ordning på koder och utdrag, men det hittar inga teman åt dig.

Skillnaden mellan kod och tema

Koder och teman blandas lätt ihop, men de ligger på olika nivåer i analysen:

Ett tema kan ha underteman om det behövs, men håll nere antalet. Några få välutvecklade teman ger oftast en bättre analys än många tunna.

Påhittat exempel: temaöversikt med kod, tema och citat

Studien nedan är påhittad, liksom informanterna och citaten. Den undersöker hur sjuksköterskestudenter upplever handledningen under den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU), med åtta intervjuer som underlag. Efter två kodningsomgångar och flera försök att gruppera koderna utvecklades två teman.

Koderna ligger nära materialet, medan temanamnen säger något om vad mönstret betyder. ”Sparar frågor till fikat” är en iakttagelse. ”Att inte vara i vägen” är en tolkning som binder ihop flera iakttagelser.

Med dina egna data kan du lägga till en kolumn med intervju och tidsstämpel, så att du och handledaren kan gå tillbaka till sammanhanget. Översikten hjälper dig att hålla ordning och välja citat, men den bevisar inget i sig. Det som gör ett tema övertygande är analysen som du skriver runt citaten.

Kvalitet och vanliga fallgropar

I artikeln från 2006 finns en checklista med 15 punkter för god tematisk analys, och Braun och Clarke har senare utvecklat sina kvalitetskriterier vidare. Grundtanken är densamma: analysen ska vara noggrann, konsekvent och öppet redovisad, så att läsaren kan se hur du gick från material till teman. Hur du skriver om kvaliteten med begrepp som trovärdighet och överförbarhet finns i guiden om validitet och reliabilitet. Låter du handledaren läsa en del av kodningen är syftet i reflexiv tematisk analys att diskutera tolkningarna, inte att mäta hur ofta ni är överens.

• Teman som speglar intervjuguiden: varje tema motsvarar en fråga som du ställde. Då har du ofta sammanfattat svaren i stället för att analysera dem.
• Citat utan analys: resultatkapitlet blir en rad citat med korta övergångar. Citaten ska belägga en tolkning, inte ersätta den.
• Teman som överlappar: samma utdrag och samma poäng dyker upp under flera teman, vilket tyder på att de centrala idéerna är otydliga.
• Siffror som bevis: ett mönster blir inte viktigt bara för att många nämner det, och den som inte tar upp något i en intervju behöver inte tycka annorlunda.
• Blandade kvalitetskriterier: uppsatsen säger sig följa reflexiv tematisk analys men redovisar interbedömarreliabilitet eller hävdar att mättnad uppnåddes. Braun och Clarke (2021) har ifrågasatt mättnad som skäl för urvalets storlek i tematisk analys.

Så redovisar du tematisk analys i resultatkapitlet

Disponera resultatkapitlet efter temana, inte efter informanterna eller frågorna i intervjuguiden. Börja gärna med en kort översikt över temana, i en mening eller en enkel figur, så att läsaren vet vad som kommer. För varje tema kan du följa ungefär samma ordning:

• Säg vad temat handlar om, alltså dess centrala idé.
• Visa mönstret med citat och förklara vad de visar. Analysen ska gå längre än att återge vad informanterna sa.
• Visa variationen, också de informanter som säger emot.
• Knyt temat till frågeställningen.

Citaten ska vara korta, anonymiserade och märkta med en kod för informanten, till exempel (Informant 3). Har du tagit bort delar av ett citat, markera det med […], och skriv i metodkapitlet hur du har bearbetat citaten, till exempel om du har tagit bort utfyllnadsord. Bortsett från de ändringar som du redovisar ska citaten stämma med transkriptionen, så kontrollera dem mot inspelningen innan du lämnar in.

I metodkapitlet beskriver du vilken version av tematisk analys du följer, om kodningen var mer induktiv eller deduktiv och mer semantisk eller latent, hur många kodningsomgångar du gjorde och hur temana utvecklades. Skriv också om din egen förförståelse och hur den kan ha påverkat analysen. I tematisk analys skrivs resultat och diskussion ibland ihop, men i många svenska uppsatser är de egna kapitel. Följ institutionens mall, och spara de längre jämförelserna med tidigare forskning till diskussionen.