Hermeneutik: tolkning, förförståelse och den hermeneutiska cirkeln

Hermeneutik är läran om tolkning och förståelse. Den handlar om hur vi förstår meningen i texter, yttranden och handlingar, och om hur en tolkning kan göras genomtänkt och möjlig att granska. I uppsatsen möter du hermeneutiken både som vetenskapsteoretisk utgångspunkt och som ett sätt att tolka till exempel intervjuer.

Vad är hermeneutik?

Ordet kommer från grekiskans hermeneuein, att tolka, uttyda eller översätta. Länge var hermeneutiken ett hjälpmedel för att förstå svåra texter: teologer tolkade Bibeln, jurister lagar och filologer antika skrifter. Ur det arbetet växte regler fram, till exempel att ett ställe ska förstås utifrån sitt sammanhang.

Grundtanken är att mening inte ligger öppen, utan måste tolkas fram. När du läser en text eller lyssnar på en intervjuperson förstår du det som sägs mot bakgrund av det som du redan vet och förväntar dig. Den bakgrunden kallas förförståelse: de kunskaper, erfarenheter, begrepp och förväntningar som du bär med dig innan du möter en text eller en människa. Förförståelsen går inte att stänga av, och utan den skulle du inte förstå något alls. Att arbeta hermeneutiskt är att göra den synlig och pröva den mot materialet.

I vetenskapsteorin står hermeneutiken för de förstående ansatserna i humaniora och samhällsvetenskap. Motpolen är en vetenskap som efter naturvetenskapens förebild vill förklara orsaker och pröva hypoteser, som i positivismen.

Schleiermacher och Dilthey

Du behöver inte redogöra för hela hermeneutikens historia i uppsatsen, men du bör veta vilka du hänvisar till och vad de stod för.

Friedrich Schleiermacher gjorde de regler som fanns för olika slags texter till en allmän hermeneutik, som gäller allt språkligt uttryck. Hans föreläsningar gavs ut efter hans död som Hermeneutik und Kritik (1838). Han skilde mellan en grammatisk tolkning, som utgår från språket, och en psykologisk tolkning, som söker författarens tanke. Hans utgångspunkt var att missförstånd uppstår av sig själva, medan förståelse är något som man måste arbeta sig fram till.

Wilhelm Dilthey sökte en egen grund för humanvetenskaperna. I Ideen über eine beschreibende und zergliedernde Psychologie (1894) formulerade han en tanke som brukar återges som att naturen förklarar vi, själslivet förstår vi. Naturvetenskapen för tillbaka händelser på allmänna lagar. Humanvetenskapen förstår det mänskliga livet genom dess uttryck: texter, handlingar och verk.

Gadamer och Ricœur: förförståelse, horisont och misstanke

Hans-Georg Gadamer gav i Wahrheit und Methode (1960; på svenska i urval som Sanning och metod i urval, 1997) hermeneutiken en ny inriktning. Han var mindre intresserad av en metod för att förstå än av vad som alltid redan sker när vi förstår. Två av hans begrepp återkommer ofta i metodkapitel:

• Fördomar: Gadamer menar inte fördomar i nedsättande mening, utan för-domar, de antaganden som vi har med oss före varje omdöme. I svenska metodtexter kallas de oftast förförståelse. De kommer ur språket, traditionen och egna erfarenheter, och utan dem skulle vi inte kunna förstå. Poängen är att sätta dem på spel i mötet med texten och ändra dem när texten säger något annat.
• Horisontsammansmältning: varje läsare har en horisont, allt som hon kan se från sin position. Också en text står i en horisont. Att förstå är inte att lämna sin egen horisont och leva sig in i författaren, som hos Schleiermacher. Det är att föra samman de två horisonterna, så att en vidare förståelse uppstår.

Det har praktiska följder. Har du själv arbetat som barnskötare och intervjuar förskollärare, är den erfarenheten en del av din horisont. Den hjälper dig att förstå, men den kan också få dig att höra det som du väntar dig. Därför redovisar du den.

Paul Ricœur ville förena förklaring och förståelse i stället för att ställa dem mot varandra. För honom får en text, när den väl är skriven, ett liv som är oberoende av vad författaren avsåg, och tolkningen gäller vad texten säger. I sin bok om Freud, De l’interprétation (1965), kallade han Marx, Nietzsche och Freud för misstankens mästare: de läste människans uttryck som förklädnader för något annat, som ekonomiska intressen, vilja till makt eller omedvetna drifter. Ricœur ställde en sådan misstänksam tolkning mot en tolkning som vill lyssna till vad texten säger, och han menade att båda behövs. Flera av hans texter om tolkning finns på svenska i antologin Från text till handling (1988).

Den hermeneutiska cirkeln och spiralen

Den hermeneutiska cirkeln beskriver att vi förstår helheten utifrån delarna och delarna utifrån helheten. Ett ord förstår du utifrån meningen, meningen utifrån texten och texten utifrån dess meningar. Du börjar med en preliminär bild av helheten, läser delarna i ljuset av den och ändrar bilden när en del inte passar in.

Med Heidegger (1927) och Gadamer fick cirkeln en andra innebörd: en rörelse mellan förförståelse och text. Du går in i en intervju med förväntningar, texten bekräftar eller utmanar dem och du läser om med en förändrad förståelse. Det är inget cirkelresonemang, utan den rörelse som all förståelse sker i.

I svensk metodlitteratur förknippas bilden av en spiral särskilt med Per-Johan Ödman och hans Tolkning, förståelse, vetande (2007; oförändrad tredje upplaga 2016). Tanken är att du inte kommer tillbaka till samma punkt. Varje varv mellan del och helhet, förförståelse och förståelse ger en fördjupad förståelse, och det som var dagens förståelse blir morgondagens förförståelse. Processen har inget givet slut, så i uppsatsen avslutar du den när tolkningen besvarar dina frågeställningar och håller mot materialet.

Hermeneutik som metod i uppsatsen

Är hermeneutik en metod eller en teori? Det beror på vad du menar. Gadamers filosofiska hermeneutik är en teori om förståelsens villkor och ger inga arbetssteg. Samtidigt finns det hermeneutiska tolkningsmetoder, och i många uppsatser betyder ”hermeneutisk ansats” att du tolkar ditt material i en spiral mellan del och helhet. Säg därför i metodkapitlet i vilken mening du använder ordet. Så kan tolkningen av intervjuer gå till:

1. 1

   Gör förförståelsen synlig

   Skriv ner vad du vet, tror och väntar dig om ämnet innan du läser materialet. Anteckningen behöver du senare i metodkapitlet.
2. 2

   Läs helheten

   Läs varje transkription i sin helhet utan att markera något. Skriv några meningar om vad intervjun handlar om som helhet.
3. 3

   Gå in i delarna

   Välj ut ställen och läs dem noga: ordval, bilder, pauser, motsägelser och det som upprepas. Skriv ner flera möjliga tolkningar av samma ställe.
4. 4

   Pröva tolkningarna mot helheten

   Vilka tolkningar stöds av andra delar av intervjun och av de andra intervjuerna? Släpp dem som materialet motsäger, och formulera en ny bild av helheten.
5. 5

   Låt någon annan läsa

   Diskutera tolkningarna med handledaren, eller i ett seminarium med korta, avidentifierade utdrag om informationen till deltagarna tillåter det. En annan läsare ser lättare var din förförståelse styr.
6. 6

   Skriv fram tolkningen och vägen dit

   Redovisa tolkningarna med citat som belägg, och beskriv hur din förståelse förändrades och vilka ställen som avgjorde det.

Hermeneutisk tolkning kräver ordagranna transkriptioner där tvekanden, pauser och omtagningar finns kvar, eftersom de kan bära mening. Har du många intervjuer kan du kombinera den hermeneutiska hållningen med en mer systematisk analysmetod. I reflexiv tematisk analys är din förförståelse också en del av analysen och inget som ska bort. Hur tolkningen kan ha färgats av din förförståelse tar du upp i metoddiskussionen, som guiden om diskussionen beskriver.

Hermeneutik och fenomenologi: skillnaden

Hermeneutik och fenomenologi nämns ofta tillsammans, eftersom båda tar människans erfarenheter och meningsskapande på allvar och båda arbetar med kvalitativa data. Tyngdpunkten skiljer sig ändå:

Gränsen är inte skarp. Heidegger förenade traditionerna i en hermeneutisk fenomenologi, och tolkande fenomenologisk analys (IPA) står uttryckligen på båda sidor. För metodkapitlet räcker det att du säger tydligt var tyngdpunkten ligger: vill du främst beskriva erfarenheter eller tolka vad de betyder?

Påhittat exempel: att tolka ett intervjuutdrag

Utdraget kommer från en påhittad intervju i en c-uppsats i pedagogik om studenter som börjar studera efter många år i arbetslivet. I står för intervjuaren, IP för intervjupersonen och (2) för en paus på ungefär två sekunder.

Den nya helhetsförståelsen ändrar i sin tur hur andra ställen i intervjun läses. Det är spiralen i praktiken, och det är den rörelsen som du redovisar i uppsatsen. Uppsatsförfattarens egen horisont har också flyttats: hon kom in med frågor om tid och gick ut med frågor om tillhörighet. Tolkningen gäller den här intervjun. Om andra studenter har liknande erfarenheter får resten av materialet visa.

Kritik mot hermeneutiken

• Godtycke: den vanligaste invändningen är att tolkningar är subjektiva och inte går att kontrollera. Svaret är öppenhet: redovisa förförståelsen, pröva alternativa tolkningar mot materialet, låt andra läsa och belägg varje tolkning med citat.
• Ingen prövning: från ett förklarande perspektiv ger förståelse i bästa fall hypoteser, som måste prövas på annat sätt. Hermeneutiker svarar att mening inte går att mäta, bara att underbygga i materialet.
• Traditionens makt: Jürgen Habermas (1970) kritiserade Gadamer för att lita för mycket på traditionen och språket. Kommunikation kan vara förvrängd av makt, och det kan tolkningen inte ensam avslöja. Därför behövs ideologikritik, menade Habermas.
• Tidsåtgång: noggranna tolkningar tar tid. I en c-uppsats hinner du sällan tolka mer än några ställen på djupet, så motivera vilka du väljer.

Ingen av invändningarna gör hermeneutiken oanvändbar. De visar vad en examinator kommer att leta efter: öppenhet om hur du har tolkat, belägg i materialet och en genomtänkt hållning till ditt eget perspektiv.